Kattdjur är en familj rovdjur. De förekommer i princip över hela jorden med några få undantag så som Australien, Madagaskar och Antarktis. Man brukar vanligtvis dela in kattdjuren i fyra underkategorier: små kattdjur, stora kattdjur, geparder och sabeltandade kattdjur. Alla sabeltandade kattdjur är numera utdöda sedan länge.
Rent evolutionärt antas kattdjuren ha uppkommit för omkring 10 miljoner år sedan någonstans i Asien. Därifrån har kattdjuren sedan spridit sig till alla delar av världen. De allra flesta moderna arter av kattdjur antas ha utvecklats under bara de senaste 2-3 miljoner åren. Många av arterna är tämligen lika och för en lekman är det endast storleken som skiljer. Ofta är det inte heller någon större skillnad mellan könen inom arter. Även här är det främst storlek som skiljer. Undantaget är Lejon där hanarna har ett prydligt skägg och man.
Alla kattdjur har glesa och vassa tänder som är anpassade för en diet av rått kött. Käkarna är ofta mycket starka för att kunna släpa bytesdjur och klorna är välutvecklade och vassa. Detta för att kunna greppa tag i bytesdjur samt kunna klättra i vegetation. Kattdjur har utmärkt syn i mörker och ögonen är placerade framåt precis som hos primater. Deras viktigaste sinne är h
örseln som är det främsta sättet som djuren lokaliserar sina bytesdjur.
Den stora skillnaden mellan små och stora kattdjur är vilka bytesdjur man föredrar. De stora kattdjuren jagar i regel efter färre antal olika arter. Detta för att det finns färre större bytesdjur för de stora kattdjuren att välja bland. De mindre kattdjuren kan jaga lite allt möjligt. Det finns betydligt fler bytesdjur i den mindre skalan så som möss, råttdjur och även 
fåglar.
Kattdjur, och speciellt tamkatter, brukar ses som tämligen självständiga. I realiteten kan många kattdjur leva i flock. Inom flocken kan de dock vara självständiga om man jämför med andra flockdjur där det finns en tydlig hierarki.
Nästan alla kattdjur jagar på samma sätt. Vanligtvis smyger de fram hukade och mycket graciöst, till synes ljudlöst tills de är tillräckligt nära för att snabbt accelerera och fånga sitt byte. De dödar sitt byte med att bita i strupen. De släpar vanligtvis det döda djuret till en avskild plats för själva måltiden.
